Nätgrottans krönikerum


Patrik's liv påbörjades en vacker (antar han, då han ej minns att det var dåligt väder) försommardag i maj 1974. Solen sken och fåglarna kvittrade.

De första åren tillbringade Patrik i den lilla universitetsstaden Lund i södra Skåne. Saker som då hade stor betydelse i hans liv var grannens gigantiska (som han minns den) modelljärnväg, samt somrarna på lantstället strax utanför den (ännu) mindre byn S:t Olof.

Senare i livet, strax innan skolstarten, flyttade Patrik till den (något) större universitetsstaden Uppsala, i den kyliga norden. Här lärde sig Patrik att Skåne faktiskt inte upptog halva Sveriges yta, samt att man förr använde limpor att tvätta kyrkväggar med (istället för att äta upp dem vid hungersnöd). Patrik fick också, under denna sin tid i de nordliga delarna av landet, en första inblick hur försäkringsbolag fungerar.

Efter att under flera år försökt lära en ("rikssvensk") talpedagog hur skånska låter, återvände Patrik till civilisationen i söder. Denna gång slogs hans bopålar ner i den vita fläck på kartan som går under benämningen Sjöbo Kommun. Under sin tid i dessa outforskade områden utveckalde Patrik flera konstarter, varar den mest framträdande (hans fall) var; "Konsten att undvika läxor". Denna konst blev han en stor mästare inom, så att han under hela gymnasietiden endast hade 1½ läxa (vilket måste anses vara något av ett rekord, då Patrik gick Naturvetenskaplig Linje).

Förutom detta utspelade sig inte så mycket av intresse för Patrik, förutom att ett slumrande intresse för datorer och rollspel sakta vaknade till liv.

Livet förändrades för Patrik efter gymnasiet, då han upptäckte att han snart skulle fylla 20 år, och fortfarande inte hade lämnat något varaktigt intryck till eftervärlden. Under en period funderade Patrik på att rymma till Göteborg, ta hyra på en båt, samt segla till Sydamerika i Evert Taube's fotspår (Patrik delar/de en viktig egenskap med Evert Taube, nämligen en i mångas öron inte alltför ren sångröst). Dessa planer kom dock på skam då Patrik's militärtjänstgöring satte sig, som en stor snödriva, i vägen.

Istället för att förverkliga sig själv, rykte Patrik följdaktligen in i Sveriges flygvapen, för att c:a 11 månader senare rycka ut igen. Under denna peiod av sitt liv lärde sig Patrik 10 olika sätt att svabba ett logement, 20 olika sätt att äta pizza utan bestick, att Örnens snabbmakaroner är godare än försvarets lappskojs, samt att om man blandar 1 del ögonchoklad, 4 delar socker, 3 delar grädde med 2 delar mjölk (standard-), håller man sig lättare vaken kl. 04.00 (Patrik dricker inte kaffe). Patrik lärde sig också 35 olika sätt att bädda en (1) säng, varav 33 endast går att använda på ovanslafen till en 80cm våningsäng med stärkta lakan. Patrik insåg också vad "EasyCare"-byxor innebär, efter att ha torktumlat sina uniformsbyxor 73 gånger utan att pressvecken slätades ut.

Eftersom Patrik's intresse krävde det, flyttade han efter fullgjord plikt mot fäderneslandet åter upp till de nordliga kolonierna för att där skaffa sig en erforderlig utbildning inom Optikens Underbara Värld (OUV). Detta tog 3 år (inte flytten, men väl studierna) och efter fullgjord optikerutbildning fick Patrik sin legitimation sommaren 1998. Under dessa år hade Patrik ganska mycket fritid, tack vare sina studier av ovan nämnda konstart. Denna fritid använde Patrik, bland annat, till att lära sig grunderna i ett spel oftast benämnt WHFB av de inbitna utövarna. Under tentaperioderna lärde sig Patrik mycket inom Optiken/Optometrin, men även en del inom bl.a. Fysiologi. Ett exempel på det senare är att om en icke kaffedrickande person (som Patrik) dricker 3 JoltCola på kort tid, håller det personen i fråga vaken i c:a 33 timmar. Under studietiderna var Patrik också engagerad i Studentföreningen, vilket till största delen innebar att man skulle vara med på festerna som personal (tillräckligt nyckter för att klara det, tillräckligt berusad för att tycka det var kul), samt att göra bort sig inför sina kurskamrater på spexen.

Efter fullgjorda studier återvände Patrik till civilisationens mittpunkt (Skåne) för att där åldras med värdighet. Värdigheten hade dock svårt att infinna sig och efter diverse turer hamnade Patrik i Malmö (denna kulturens högborg). Där levde Patrik vidare under praktiserande av sina yrkeskunskaper samt till icke ringa del av den tidigare nämnda konstarten, nu dock med en viss obetydlig vidareutveckling (Konsten att undvika arbete). Patrik funderade länge på varför ingen uppfunnit 30 timmars arbetsvecka men lyckades till sin arbetsgivares (Dalle) förskräckelse förhandla sig till 37,5 utan att ens förstå detta förräns efter 2 års idogt arbete i sitt anletes svett. Många förunderliga ock fantastiska tilldragelser skedde under dessa år i Malmö varav den största tilldragelsen utan tvekan måste varit då Patrik en tidig morgon upptäckte och för första gången i sitt (relativt) unga liv kunde räkna de grå hårstråna vid sina tinningar. Denna glädjestund gjorde att Patrik plötsligt kände sig än mer lik sin stora idol Sean Connery och såg fram emot att liksom denna skotska gentleman kunna förvrida huvudet på alla de damer som korsade hans väg (för att inte tala om att tjäna miljoner på att bli en fantastisk skådespelare).